Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Växtverk svetsar samman

1 oktober 2015

I det ståtliga plåtträdet dinglar guldnycklar, ljuslyktor, kedjor och - en hembränningsapparat. I en av toppgrenarna - säkert fem meter upp - sitter en plåtkråka. Allt är tillverkat i anstaltens plåtverkstad. Några intagna har skapat små visitkort i form av svetsade plattor med initialer eller intagningsnummer.

Trädet Yggdrasil är en fast installation till Konst på Hög.

Upprinnelsen till skapelsen är att kommunen och de ansvariga för Konst På Hög bjöd in anstalten att göra ett verk inför anstaltens 50-årsjubileum.

Cecilia Jansson och Kumlas svetslärare Pernilla Muhli.

Pernilla Muhli, svetslärare på Kumla, föreslog att Cecilia Jansson skulle samarbeta med hennes elever. De intagna behövde öva på svetsning och Pernilla visste att Cecilia hade kreativa idéer. Cecilia föreslog i sin tur ett träd och skapade en skiss i papper i full skala för att visa de intagna hur stort hon tänkt.

Jens har varit med hela vägen. Nu färdigställer han och Cecilia den sista trädgrenen. Konstprojektet har gjort att tiden i anstalt gått snabbare och han är nöjd över att ha kommit på kättingen och de solcellsdrivna lyktorna som hänger i trädet.

– Det ser säkert nice ut på kvällen, säger han.

Fyra svetslicenser har han klarat av som han hoppas få nytta av på utsidan. Det första han ska göra när han muckar om en dryg månad är att åka upp till Kvarntorpshögen för att se trädet på plats.

Jämte Jens finns en annan van svetsare. Hembränningsapparaten och en skir fågel som torkar vingarna är hans skapelse. Det var definitivt en roligare utmaning än att tillverka 400 likadana krokar.

"Många konstnärliga talanger i fängelse"

Cecilia Jansson och intagna svetsar på den sista grenen.

På ett pedagogiskt vis har Cecilia Jansson under åren 2009-2011 handlett omkring 30 intagna som tillverkat de konstplåtar som pryder väggarna i en 110 meter lång kulvert under anstalten. Nu är hon glad över att vara tillbaka på Kumla och över att så många är inblandade i utsmyckningen av trädet Yggdrasil.

Det finns många konstnärliga talanger i fängelse, konstaterar hon. Ofta möts hon av ett visst motstånd. ”Jag kan inte måla”. Cecilia blir motorn och hon bollar tillbaka den spontana rädslan. ”Vad kan du bidra med?” De intagna visar sig visst vara kreativa och med lite handledning kan alla bidra. Flera har tidigare sysslat med graffiti, tatueringar, text eller musik.

– Någon är bra på konstruktion, en annan gör finurliga saker och en tredje bara jobbar på. Alla kanske inte gillar varandra asmycket, men man har nytta av varandras erfarenheter.

"Skrot och sådant som annars skulle slängas"

Cecilia Jansson brinner för det tekniska. Att svetsa, gjuta, jobba med lera eller gips. Eller kroki. Ursprungligen var hon keramiker och sedan huvudlärare i skulptur och teckning på konstskolan i Örebro. Nuförtiden styrs hon inte av materialet. Hon använder grunderna från keramiken, men materialet kan variera, det kan bli betong eller något annat. Hon antar gärna utmaningar.

– Så fort något är läskigt måste jag göra det. Jag gillar att utmana mig själv och rädslan släpper så fort jag kommit igång.

Det förhållningssättet gör att hon ständigt utvecklas. Nu är hon inne i en fas där utlandsstipendierna avlöser varandra. I höst medverkar hon i Venedigbiennalen, vilket i konstvärlden är jämförbart med att bli uttagen till ett VM. Dagen innan Omkrim träffar Cecilia på Kumla har hon tackat ja till sex månader i Brooklyn våren 2016. De senaste åren har hon varit i Kina i flera omgångar där hon jobbat i porslin och textil. Textil är något nytt för henne, men det handlar inte längre om vilket material hon jobbar med, utan idéerna bakom.

− Olika material har olika budskap. Till trädet har vi bara använt skrot och sådant som annars skulle slängas. Så det har inte kostat något, förutom min lön och att få trädet på plats, säger Cecilia.

Hon uppskattar att hennes kunnande kommer till användning och har blivit en del av anstaltens verksamhet.

− Jag känner mig nyttig och är uppskattad för det jag är. Folk känner till att det görs konst och arbetet har vuxit fram på ett naturligt sätt där anstalten har hängt med. Ytterst handlar det om dialog och tillit. Om att ledningen, intagna och de som jobbar i verkstaden litar på varandra.

"Det liknar de intagnas position i samhället"

Ett besök på Halden Fengsel i Norge fann Cecilia Jansson inspirerande. Där fanns flera verkstäder med anställda konstnärer. Hon påpekar att det är viktigt att konsten inte blir ful eller pinsam. Det som tillverkas måste hålla en hög nivå. Det får sådana bonuseffekter. Som att de intagnas självförtroende växer och att de känner att de ingår i ett större, meningsfullt sammanhang.

Från början var det tänkt att trädet skulle stå på anstaltsområdet, där det saknas träd. Men nu är det en fast installation till Konst på Hög. Cecilia Jansson gick runt Kvarntorpshögen för att finna den bästa placeringen av trädet.

– Jag ville att det skulle stå i närheten av andra träd, men ändå lite vid sidan av. Det liknar de intagnas position i samhället. Den där känslan av att inte riktigt platsa.

Text: Katarina Luksepp  

Foto: Henrik Witt

Tidningen Omkrim