Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Kriminalvården logotyp

Debatt: Rätt och rättvisa måste gå hand i hand

1 december 2014

Debattinlägg från Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg.

Kriminalpolitiken blev ingen stor fråga i valdebatten i den meningen att någon föreföll intresserad av dess uppgift. Det hindrade inte att politikerna i närmast total enighet förkunnade att det trots sjunkande brottsstatistik var nödvändigt med längre och hårdare straff. Man skulle sända signaler. Det var lite oklart till vem och varför. Och som sagt de viktiga kriminalpolitiska frågorna uteblev.

Kriminalpolitik är annars något som alla har en åsikt om. Ibland väl underbyggd, men oftast som ett uttryck för en allmän känsla om vad som är rätt och fel. Vanföreställningen att människor kräver hårdare straff är utbredd, särskilt hos politiker. I själva verket är det nog precis tvärtom.

Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg

Till detta kommer den verklighetsfrämmande övertron på straffrättens möjligheter att förhindra brott och lagstiftningens normerande verkan. All forskning på området talar för att det inom den traditionella straffskalan saknas direkt korrelation mellan straffnivå och nivån på brottsligheten. Om lagstiftaren skulle införa ett lägsta minimistraff på tio års fängelse för alla brott skulle säkert vissa brott inte begås. Men, den omständigheten att man som i USA kan få flera hundra års fängelse har ju inte verkat avskräckande. Istället har USA en av världens högsta fängelsepopulationer per capita. Det finns inte ens några vetenskapliga bevis för att dödsstraffet har någon avskräckande effekt på brottsligheten. Vid vissa brott vet man dock att det överhuvudtaget inte finns något samband.

"Sträva efter avkriminalisering"

Av detta följer att mindre sänkningar av straffnivån inte leder till påtaglig förändring av brottsligheten. Utgångspunkten borde enligt de flesta kriminologer därför vara att kriminalisering är den sista utvägen i syfte att styra medborgarnas handlande. Det innebär att kriminalpolitiken borde sträva efter en avkriminalisering. Man borde sträva efter en sänkt repressionsnivå. Denna syn överensstämmer också med min personliga uppfattning. Lagstiftaren borde i högre grad satsa på civilrättsliga utomstraffrättsliga sanktioner till exempel i form av vite eller ogiltighetspåföljd, istället för den alltmer ökade repression som kan märkas i samhället.

Den omständighet som har en normerande effekt är upptäcktsrisken. Och risken att bli lagförd. Det hjälper inte att höja straffen om risken för upptäckt är liten. Mycket talar för att en ökad användning av icke straffrättsliga sanktioner istället skulle öka effektiviteten när det gäller att påverka människors beteenden. Straffrättsanvändningsutredningen som lämnade sitt betänkande förra året kom faktiskt med förslag på avkriminaliseringar på flera områden.

Att kriminalisera en handling innebär att det följer ett straff om gärningen begås. Den bakomliggande tanken är att förmå människor att avstå från att begå vissa handlingar.

Straff i proportion till brott

En utgångspunkt som länge har varit accepterad är att kriminalisering av handlingar bör vara begränsad till sådant som utgör hot mot statliga eller enskilda intressen av särskild vikt. Inte heller bör enligt min mening handlingar kriminaliseras av moraliska hänsyn. Därtill har det tidigare i vart fall uppställts ett krav på effektivitet. Detta gäller i synnerhet vid mindre allvarliga gärningar. Denna proportionalitetsbedömning ska även tillämpas i straffmätningen. "Rättvisan kräver att lika klandervärda brott tilldelas lika stränga straff och att olika brott rangordnas efter hur ingripande de är", enligt professor Nils Jareborg.

Sverige utmärker sig i flera hänseenden när det gäller kriminalpolitik. Den så kallade artbrottsligheten som infördes 1989 är ett sådant exempel. Denna egenartade figur leder till oacceptabla orättvisor i påföljdssystemet som är svåra att förstå. Varför ska en person som döms för skattebrott eller borgenärsbrott med staten som fordringsägare dömas till fängelse och den person som gjort sig skyldig till bedrägeri eller förskingring mot en enskild endast få villkorlig dom och böter?

Kriminalpolitiken som den ser ut idag saknar övergripande stöd av kriminologisk forskning. Det är bekymmersamt i flera hänseenden. Det innebär bland annat att förväntningarna på Kriminalvården är orimliga, vilket i sin tur leder till att myndighetens möjligheter att fullgöra sin uppgift försvåras högst avsevärt.

Av för mig okänd anledning tycks de som bestämmer över kriminalpolitiken utgå från att Kriminalvården ska lösa alla de problem som familj, skola och samhälle inte förmått göra. Hur är detta möjligt?

"Lös underliggande problem"

Om man inte löser de underliggande problemen kommer våra anstalter alltid att vara en avstjälpningsplats för samhällets sociala misslyckanden. Och dessa har kommit att bli många. Omkrim hade i förra numret ett tema om unga. Av detta framgick att det i oktober fanns 1747 unga i Kriminalvården, varav sju procent satt i häkte. Endast tio procent hade arbete. Det säger en hel del. Detta är ett allvarligt misslyckande. Inte för Kriminalvården, men för samhället.

Samhällets ansvar är inte begränsat till att skapa förutsättningar för unga att växa upp i en miljö som inte innebär utanförskap och som därför inte inbjuder till en brottslig bana. Samhället har också ett ansvar att erbjuda alternativ till återfall för dem som efter att Kriminalvården gjort sitt, ska ut i samhället. Från ett humant och ekonomiskt perspektiv är det obegripligt att den investering som görs i varje dömd individ och som syftar till bättring och återanpassning i samhället inte bättre säkerställs.

Anne Ramberg
Generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund

Om du vill skriva ett längre inlägg eller väcka en ny debatt så vänd er till tidningens redaktörer. Vi publicerar gärna intressanta och engagerade debattinlägg i tidningen Omkrim.



Lämna din kommentar

Läs mer om villkor när du lämnar kommentarer på www.kriminalvarden.se. Vi granskar alla inlägg innan de publiceras, därför kan det dröja innan du ser din kommentar.

sara  den 19 december 2014 01:04:06

Otroligt bra skrivet! en viktig fråga som borde tas på allvar och utredas. Faktum är att forskning visar på att fängelsestraff som påföljd inte har den effekt som vi hoppas. Samhället borde lägga resuser på förebyggande åtgärder istället för att spärra in männsikor och sedan förvänta sig att de ska kunna återgå till samhället.